Kemi och Dominoeffekt

I går fick jag för mig att jag skulle putsa upp några bestick i nysilver. Tycker det är vackert med mörkt och fläckigt men dessa var helt klart över min gräns.

Hittade tips på nätet och skred till verket. Aluminiumfolie i diskhon, på med besticken sen saltade jag rejält, strödde på bakpulver och toppade med lite diskmedel. Sista ingrediensen var kokande vatten som jag hällde över så att det täckte. Kan säga att det gav resultat... vattnet började bubbla, fräsa och ångorna som steg upp luktade alldeles förfärligt illa!! Mannen och killarna kom rusande och undrade vad jag höll på med. Det enda jag kunde göra var att sätta på köksfläkten. Med minus 13 grader ute var det inte  läge att öppna fönster och dörrar.

Det tog inte lång stund innan det kemiska badet gav resultat, beläggningen löstes upp och försvann och besticken blev superfina.

Några bestick borde  fått ett längre bad men det får vänta till våren då jag kan göra det utomhus.

Nästa projekt var att börja med hallen som med årens lopp blivit både lite sliten och tråkig. Den blålaserade pärlsponten fick vit grundfärg och likaså panelen i taket som tidigare var behandlad med ofärgat vax.

När man väl börjar med någonting upptäcker man så gott som alltid att det är något mer som behöver fixas till. Plötsligt insåg vi att tapeten inte var så fräsh och att ytterdörren inte var så vit som vi trodde. Vi kom också på att vi absolut måste bygga en liten väggfast bänk på ena sidan och att vi måste ha en hylla istället för krokar som tidigare hängde på den andra väggen...

Lackfärg luktar också starkt och tänder man dessutom levande ljus händer det återigen något kemiskt, det börjar lukta tändvätska....