Gillar att blogga och kikar gärna in hos andra för att se vad som händer men nu har jag hamnat i någon slags boggkris som jag inte riktigt kan förklara.
Min tanke med bloggen var att vara lite lagom opersonlig, alltså inte som en dagbok där man skriver om livets allehanda, stort och smått. Därför tyckte jag att inredning och loppisfynd var ett bra ämne att fokusera på, lagom opersonligt, ofarligt och väldigt kul. Men... vad skriver jag om när inget händer? Vad ska jag fota? Det har låst sig ordentligt.
Har nästan slutat med mina besök på andra bloggar eftersom jag får dåligt samvete av all kreativitet och alla inlägg som bara flödar fram.
Det är absolut ingen livskris utan livet är fullt av så mycket annat som också måste fungera och göras. Allt det där med att jobba, laga mat, tvätta, städa och få tillvaron att flyta på.
En lite mer ovanlig sak som jag ska göra under 3 dagar är att räkna kolhydrater i allt som jag stoppar i mig. Det handlar inte om GI eller viktnedgång (skulle behöva gå upp ett par kilo men det är heller inte så lätt). Kolhydraträkningen handlar om att, på ett matematiskt sätt, bedöma hur mycket insulin som krävs för att kompensera det som ligger på tallriken. Insulinbehovet varierar från person till person och påverkas också av fysisk aktivitet, stress, infektioner mm. Därför är varje måltid en bedömning av hur mycket insulin man ska ta. Att räkna ut en personlig profil är ett hjälpmedel i detta ständiga beslutstagande.
Det gäller också att ha koll på matens konsistens. En hel potatis innehåller något mindre kolhydrater än en mosad. Fullkornsbröd innehåller ungefär lika mycket kolhydrater som ett ljust bröd och kött innehåller inga kolhydrater alls.
Så nu ägnar jag mig åt uträkningar, bokföring och att kolla mitt blodsocker stup i kvarten.
 |
| En liten bild från köket. |
Vi syns!
