Grus

Grus i mitt liv just nu är en konflikt med ena tvillingsonen. Vi har haft en otroligt enkel tonårstid, utan en massa tjat, gnat och olika viljor men för tillfället är det just olika viljor som står i centrum.

Sönerna fyller 18 i maj och tiden är inne för att mer och mer släppa taget, låta dem "erövra" världen och begå sina egna misstag men var går gränsen där jag som förälder måste opponera mig och sätta stopp?
Det vi nu har olika åsikter om är en resa till fjällen, en resa på drygt 50 mil enkel väg. Stuga finns, tack vare en av kompisarnas mormor och morfar. Jag är övertygad om att de fixar mat, liftkort och allt annat som måste till men det jag är skräckslagen inför är resan upp. 2 av killarna fyller år i början av året och räknar med att få körkort i tid till resan som är om ungefär en månad. Enligt mig är det är en på tok för lång resa för ett så färskt körkort. Dessutom är det mycket trafik och vinterväg!

Alternativet, som jag tycker är det enda riktiga, är buss men enligt grabbarna blir detta dyrare, mer omständigt och inte lika kul. Mina argument biter inte riktigt och jag blir arg (orolig). Jag ägnar mig vanligtvis inte åt hot men f-n vet den här gången.




Bild lånad från Internet

Jag känner mig ungefär lika ilsk och maktlös som mamman på bilden och sonen är nästan lika oförstående. Nej, nu är jag orättvis mot honom, han förstår men våra viljor står så väldigt långt ifrån varandra. Jag vet att han kan tänka sig buss bara han får med några kompisar. Kanske blir det några i bil och resten i buss.