Godkänd!

I dag har jag varit nervös och då menar jag riktigt nervös! Ni vet den där känslan när man bara önskar att man kunde sticka huvudet i sanden och stanna kvar där tills allt var överstökat och klart.

Under ett par månader har vi förberett oss för ögonblicket, vi har tränat och nött in en massa olika moment. Moment som, för mig, sitter i ryggraden och som jag inte tänker på att jag utför men som för sonen är något helt nytt som han tidigare aldrig testat på.

I dag var dagen med stort D, dagen då det var dags för uppkörning. Vet inte varför men jag tyckte det var superjobbigt och samma sak kände sonens pappa. Vi behövde ju inte prestera och kanske var det just det som kändes nervöst. Vi kunde bara vänta och hoppas på det bästa, utan att vara närvarande och utan att koll...

Så här gick det som tur var!

Klar på första försöket och med en rejäl förkylning. Aldrig mer? att vi behöver lämna och hämta på fotbollsträningar eller hos kompisar som bor en bit bort. Just nu känns det riktigt skönt men antagligen kommer vi, tids nog, att sakna dessa taxiresor en smula
.

En blomma och en plånbok med plats för det avklarade körkortet (nja, inte hade den plats för sedlar och mynt - det är kort i alla dess former som gäller) inhandlades innan jag åkte hem från jobbet men väl hemma möttes jag ett tomt hus och en tom plats i carporten där bilen brukar stå....

Krusbärsmamelad

I trädgården finns två krusbärsbuskar fulla med bär. De är goda att äta som de är eller att göra kräm på men de flesta får sitta kvar till fåglarnas stora glädje.

Blev så glad när jag hittade ett busenkelt recept på krusbärsmarmelad så det testades på direkten.

1 liter bär plockades och snoppades, jag blandade både röda och gröna. De var väldigt mogna men riktigt söta och goda.

Krusbären fick koka med 0,3 dl vatten i 5 minuter. Sedan krossade jag dem med potatismosstöten och blandade ner 4,5 dl syltsocker.

Enligt receptet skulle marmeladen koka i hela 45 min. men efter 20 min klarade den "marmeladprovet". Det innebär att man lägger lite marmelad på en tallrik och kyler snabbt. Kan man sedan dra en sked genom bärmassan utan att den flyter ihop så är det färdigt.

Ingen stor sats men 3,5 burkar står nu klara att avnjutas på kex eller rostad macka. Närodlat och helt utan tillsatser - vilken lyx!



Glasklart

När våra Billyhyllor flyttade hemifrån uppstod problem om var vi skulle förvara både ärvda och loppade bruksföremål. Det, sedan tidigare, loppade vitrinskåpet fylldes med glas av olika slag.




 Alla  fick inte plats, en hel del står fortfarande kvar i källaren. Måste ta mig i kragen och frakta bort lite blandad kompott till någon loppis.

Nästa vecka börjar vadagen igen med tidiga mornar och arbete. Första dagarna brukar kännas lite motiga men det går ganska fort att komma in i rutinerna.

Kram!

Lätt loppisbrist

Sommar och loppis är en härlig kombo men i år har jag inte hittat rätt. Drömmen om att hitta stället med stort S där fynden fullkomligt kastar sig över mig är fortfarande bara ett önsketänkande, en utopi men än är sommaren inte slut så drömmen lever vidare, om än lite naggad i kanten. Kan hända att vi inte åkt omkring så mycket i år som vi brukar. Kan hända finns inte så många små gårdsloppisar kvar.

De fynd som inhandlats har mestadels gjorts på de vanliga gamla loppisarna runt omkring i närområdet.

Trasmattan får pryda sin plats på altanen när vädret tillåter. Som tur är har den inget "bäst-före-datum" så den kan göra sin plikt även nästa sommar. För, tyvärr, har den mest stått hoprullad inomhus i ett hörn.

Såsskålar är så vackra både i form och färg. En liten helvit variant och en lite större med blommönster i rött och blått har hittat hem till mig. Den lilla spegeln är också riktigt fin även om jag inte hittat någon bra plats till den ännu.

Ryska gummor och dalahästar kollar jag alltid efter på mina loppisrundor. De här damerna blev mina för 25 kr. Tror inte att de är speciellt gamla, inte ens tantålder, men gillar dem ändå. 

Kram!