Kockums och jag

I dag har det varit flera stora loppisar inom rimligt avstånd men jag har inte varit på en enda! Sjuk? Nej, inte sjuk men jag har inte känt för att sätta klockradion på väckning och jag har inte känt för att stånga mig fram bland hundratals människor i jakten på fler fynd. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte heller vad som står på önskelistan när det gäller loppade skatter.

Kände mig lite som tjuren Ferdinand i dag på morgonen när jag kurade ihop i min älskade fotölj med frukosten framdukad på fotpallen. Satt där och njöt av lugnet och tystnaden (och luktade på blommorna).

Insåg när jag inventerade mitt föråd av Kockums emaljprylar att det nog får räcka med de saker jag faktiskt har, trots att det är en riktig favorit hos mig.

Vissa saker är ärvda, andra loppade och jag har mer än vad som syns på bilden. Kortet är taget i vardagsrummet där ena väggen är klädd med liggande träpanel. Resten ska få tapet. Väggarna är i alla fall spacklade och slipade så det trista jobbet är faktiskt avklarat.

Tycker om den blekgula färgen och de gröna deltaljerna. Vissa prylar är välanvända medan andra är i nyskick. Har även ett par handfat som är helt vita med mörkblå dekor.

Funderar på att be stackars mannen bygga en blomstege att ha ute på altanen och använda några av emaljsakerna att plantera i. (Han drabbas alltid av mina projekt). Några kan hängas på väggen som dekoration.

Vet inte om de tål regn och rusk men jag antar det - någon av er som vet?