Vi börjar med oturen som infann sig fredagen den 13:e. Sista arbetsdagen är slut och sista tågresan hem har avlagts till hälften då tar det stopp! Helt stopp! Långt stopp! Trist stopp! Vid stationen i Viskafors försvinner strömmen och ingen vet varför eller var felet sitter. Beskedet vi får är att två bussar har beställts och att det ska dröja ca 30 minuter innan dessa kommer till undsättning. Tåget är nästan fullsatt och tiden går, skymningen faller och kylan kommer krypande. Ett tåg utan ström är ett tåg som blir både mörkt och kallt... Efter 45 minuter kommer en!? buss och den tar bara med sig passagerarna som ska till Varberg, vi andra får traska tillbaka till tåget och invänta en annan buss som ska beställas på nytt. Vi är många som ger upp och ringer nära och kära för att begära hjälp... Hem kom jag tack vare snälla mannen men då var klockan nästa 18.00, 3 mil på 2,5 timmar. Under väntan på det kalla tåget lyckades jag också bita sönder en tand eller rättare sagt en tandlagning. Denna tand gick sönder för några veckor sedan och kostade otäckt mycket att fixa till och nu händer det igen!, som sagt, dagen var fredag den 13:e
Tur hade jag i alla fall under ett loppisbesök då jag fyndade ett vacker gammal tallrik från slutet av 1800-talet för 25 kr. Denna tallrik kanske ska göras om till våningsfat men det känns inte helt ok. att borra eller limma en så gammal fin sak, den har ju vårdats och överlevt i över 100 år.
Lika väl som det finns otursdagar borde det väl också finnas turdagar, kanske lördag den 14:e alltid kunde förknippas som en sådan dag, bra idé eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar