Fy katten!

Kommunikation mellan människor bygger mycket på ord och kroppsspråk men kommunikationen mellan människa och husdjur kan ibland vara lite knepig. Hur förklarar man för en katt att hon gått upp för mycket i vikt efter steriliseringen? Hur förklarar man att hon inte jämt och ständigt kan få matskålen påfylld?

Hon försöker verkligen kommunicera sitt behov av mat till oss människor som inte verkar fattar hur hungrig hon är och hur sugen hon är på en klick smör...

Hon jamar, hon stryker och hon störtar, som en projektil, ut i köket när hon hör klirrande porslin. Kunde hon prata är jag övertygad om att hon idiotförklarat oss flera gånger om dagen och jag inbillar mig att hon sagt ungefär så här:

- Förut, alltså innan den här sommaren, tyckte jag att jag hade en riktigt bra relation till mina människor. Det var faktiskt inga problem att ha dem i huset. Vi katter är ju riktiga livsnjutare och jag njuter av en klick smör till frukost, en och annan skinkbit, lite rå köttfärs och grillat kött. Ja, naturligtvis äter jag kattmat också men det känns inte lika spännande.

- I somras hände något konstigt hos veterinären och jag kom därifrån med tratt på huvudet - himla märkligt och jobbigt! Jag kunde inte sköta min hygien och det var verkligen kränkande. Någonstans i den vevan blev mina människor helt vrickade, slutade förstå mig totalt!! De pratar om att det har med min vikt att göra men vad katten har det för betydelse? Jag är hungrig och vill ha mat, ofta och mycket! De fattar inte, bryr sig inte och gör inte som jag vill!

- Visserligen har jag fått problem med att lägga mig på elementet som står precis under fönsterbrädan och visst har konditionen blivit lite sämre men något problem är det sannerligen inte!




Jag tror på idén att vila mig i toppform!

 Nej, vi svälter inte stackars Sally men hon får inte obegränsat med mat och hon ska absolut inte bli rundare om magen så kommunikation fortsätter att halta...