En och annan ljuspunkt

Helgen har bara rusat förbi utan jag riktigt fattat hur det gått till. Vid den här årstiden känns det som om dagarna är kortare än vad de är på sommaren. Vet att dygnet har 24 timmar oavsett vilken månad det är men känslan hänger inte riktigt med. Nu när vädert är så grått och trist går dagarna från gryning till skymning och sedan mörker, dagsljuset når liksom aldrig fram och talar om för kroppen att det faktist är just dag.

I dag har lamporna i köket varit tända hela tiden, längtar efter att få plocka fram adventsbelysningen men än så länge nöjer jag mig med befintliga lampor och ljusstakar.

Så här kan det se ut när man betraktar "kristallkronan" i hallen från golvperspektivet.

Trapp-perspektivet är en vanligare vinkel. Lampan är ett loppisfynd och från början tänkte jag hänga den i vardagsrummet men nu bor den, som sagt, i hallen.

Ett annat loppisfynd står i vardagsrummet och lyser upp tillvaron där, gillar foten i keramik.

I dag har vi firat mannen i dubbel bemärkelse, både fars dag och försenad födelsedag. Vi har bjudit på söndagsmiddag och tårta så nu känns det som om kroppen aldrig mer behöver något att äta. Men med två hungriga tonårssöner i huset blir det sällan särskilt långt mellan måltiderna. Fast i kväll är det rester som gäller.

Kram!