I väntan på

Nu när matkällaren är röjd finns plats för sånt som inte hör juletiden till. Där får sakerna stå i väntan på ljusare tider.

Än så länge står både adventsljustakar och annat pynt i ett annat förvaringsutrymme i väntan på att ge stämning och ljus till allt vintermörker. Men snart ska de dammas av och väckas till liv efter den långa vilan.

Först ska huset städas ordentligt, dammråttor jagas, mattor skakas och golven  få ett bad av såpa. Är inte så traditionsbunden men det måste vara nystädat och fint innan advent får flytta in.

Funderar på hur årets adventsljusstake ska se ut, traditionell eller "pimpad"? Det är såna djupa funderingar jag kan ägna mig åt till och från jobbet, inte dumt alls.

Glaskulorna har fått gå till vintervila men bakom dem finns några gamla plåtburkar som snart ska komma till användning.

Nästan lite stolt

Nu är det äntligen gjort! Vi har röjt i matkällaren och det dåliga samvetet har ersatts av en känsla av tillfresställelse. Just matkällaren har varit ett utrymme av fullständigt kaos. Inte som hos många andra där allt är snyggt och de egna inläggningarna står på rad med handgjorda etiketter, Vår matkällare har under flera år bara varit en förvaringsplats åt gamla blomkrukor, udda porslin, tomflaskor och en förfällig massa annat som inte platsat någonstans.

Mycket hamnade på soptippen men ett par kartonger går till loppis och det känns bra att felfria prylar kanske kan komma till nytta hos någon annan.

Några fynd gjorde jag inte men en vinkannan i keramik har fått flytta upp och blivit pyntat med grenar och "snöbär".

Fick ställa kannan på bänken i hallen för att få någorlunda ljus att fota i. I dag är en sån dag som går från gryning till skymning till mörker utan att passera dagsljus.

Det är faktiskt mannen som står för dagens bilder. Batteriet i min kamera tröttnade och krävde laddning.

Kommer inte ihåg när kannan med 6 muggar införskaffades men det var för flera år sedan. Kanske blir det årets glöggset här hemma. Gillar egentligen inte glögg, smakar så hiskeligt sött men någon flaska brukar ändå slinka ner för stämningens skull.

Nu ska jag sätta mig ner och bara njuta en stund men snart är det dags hjälpa sonen att packa. Hela hans klass åker till Berlin i morgon.

Att trivas på jobbet

Jag drömmer om "mitt i stan" högt i tak, stuckatur och gnistrande kristallkronor. Vackra fönster med djupa nischer, spegeldörrar och vackert åldrad parkett. Kakelugn, åtminstone en, vill jag också ha.

Vi letar ny lokal till jobbet och varför välja funktion för utseende?

Nuvarande är för stora så någon paradvåning är jag rädd att det inte blir. Kanske om jag slänger mig på golvet, sparkar och skriker i högan sky?

Med mina önskemål är risken stor att hyreskostnaden ökar i stället för att minska men jag lovar att jag skulle trivas som fisken i vattnet, bli lite gladare och ännu mer effektiv! Jag kanske t.o.m byter ut mina jeans och tjocka tröjor mot något mer passande.

Jag lovar att inte stöka ner så mycket och att inte använda golvet som arbetsyta!

Jag lovar att snitsa till det så gott jag kan!

Inte en kotte!

Mycket märkligt men den här julen kommer jag att lida av kottbrist! På väg till jobbet går jag förbi en å där det brukar finnas massa fina alkottar men i år finns det inga alls.

Under helgen tog jag bilen till badplatsen där det växer många tallar men lika tom som stranden var på folk, lika tom var marken på kottar. De som fanns var av äldre modell och i ett stadie som mest liknade kompost.

Lika illa gick det i skogen i min jakt på grankottar,  kom hem med 2 st....

Minnet av biologilektionerna i skolan är ganska blekt men kanske är det så att det finns olika kottår. I bland fullt och ibland inga alls men att al, tall och gran skulle vara så samkörda verkar lite långsökt.

Hoppet står nu till ett lärkträd som jag inte hunit med än. Har jag tur blir det en lärk-kotte-jul!

Lånad bild

Kram!

På ålderns höst

När åldern tar ut sin rätt, när man är lite naggad i kanten och sprucken i glasyren får man gå i pension från sin ursprungliga uppgift och hitta en annan sysselsättning.

Det har Elg gjort. Han/hon har gått från att vara flitigt använd såskanna i något hem, mellanlandat på loppis och nu funnit sin plats hos oss som hyacintkruka.

Elg är över 100 år gammal men fortfrande väldigt vacker. Den här julen kommer kannan få jobba ordentligt för hyacinter har jag redan tjuvstartat med.

På bilden är kandelabern fortfarande respektabel med 5 vita ljus men det var innan mannen rensade ljuslådan på udda, sneda och olikfärgade ljus. Nu liknar den mest ett färgglatt tivoli....

Tack för besöket!!

Fy katten!

Kommunikation mellan människor bygger mycket på ord och kroppsspråk men kommunikationen mellan människa och husdjur kan ibland vara lite knepig. Hur förklarar man för en katt att hon gått upp för mycket i vikt efter steriliseringen? Hur förklarar man att hon inte jämt och ständigt kan få matskålen påfylld?

Hon försöker verkligen kommunicera sitt behov av mat till oss människor som inte verkar fattar hur hungrig hon är och hur sugen hon är på en klick smör...

Hon jamar, hon stryker och hon störtar, som en projektil, ut i köket när hon hör klirrande porslin. Kunde hon prata är jag övertygad om att hon idiotförklarat oss flera gånger om dagen och jag inbillar mig att hon sagt ungefär så här:

- Förut, alltså innan den här sommaren, tyckte jag att jag hade en riktigt bra relation till mina människor. Det var faktiskt inga problem att ha dem i huset. Vi katter är ju riktiga livsnjutare och jag njuter av en klick smör till frukost, en och annan skinkbit, lite rå köttfärs och grillat kött. Ja, naturligtvis äter jag kattmat också men det känns inte lika spännande.

- I somras hände något konstigt hos veterinären och jag kom därifrån med tratt på huvudet - himla märkligt och jobbigt! Jag kunde inte sköta min hygien och det var verkligen kränkande. Någonstans i den vevan blev mina människor helt vrickade, slutade förstå mig totalt!! De pratar om att det har med min vikt att göra men vad katten har det för betydelse? Jag är hungrig och vill ha mat, ofta och mycket! De fattar inte, bryr sig inte och gör inte som jag vill!

- Visserligen har jag fått problem med att lägga mig på elementet som står precis under fönsterbrädan och visst har konditionen blivit lite sämre men något problem är det sannerligen inte!




Jag tror på idén att vila mig i toppform!

 Nej, vi svälter inte stackars Sally men hon får inte obegränsat med mat och hon ska absolut inte bli rundare om magen så kommunikation fortsätter att halta...

En och annan ljuspunkt

Helgen har bara rusat förbi utan jag riktigt fattat hur det gått till. Vid den här årstiden känns det som om dagarna är kortare än vad de är på sommaren. Vet att dygnet har 24 timmar oavsett vilken månad det är men känslan hänger inte riktigt med. Nu när vädert är så grått och trist går dagarna från gryning till skymning och sedan mörker, dagsljuset når liksom aldrig fram och talar om för kroppen att det faktist är just dag.

I dag har lamporna i köket varit tända hela tiden, längtar efter att få plocka fram adventsbelysningen men än så länge nöjer jag mig med befintliga lampor och ljusstakar.

Så här kan det se ut när man betraktar "kristallkronan" i hallen från golvperspektivet.

Trapp-perspektivet är en vanligare vinkel. Lampan är ett loppisfynd och från början tänkte jag hänga den i vardagsrummet men nu bor den, som sagt, i hallen.

Ett annat loppisfynd står i vardagsrummet och lyser upp tillvaron där, gillar foten i keramik.

I dag har vi firat mannen i dubbel bemärkelse, både fars dag och försenad födelsedag. Vi har bjudit på söndagsmiddag och tårta så nu känns det som om kroppen aldrig mer behöver något att äta. Men med två hungriga tonårssöner i huset blir det sällan särskilt långt mellan måltiderna. Fast i kväll är det rester som gäller.

Kram!