Godkänd!

I dag har jag varit nervös och då menar jag riktigt nervös! Ni vet den där känslan när man bara önskar att man kunde sticka huvudet i sanden och stanna kvar där tills allt var överstökat och klart.

Under ett par månader har vi förberett oss för ögonblicket, vi har tränat och nött in en massa olika moment. Moment som, för mig, sitter i ryggraden och som jag inte tänker på att jag utför men som för sonen är något helt nytt som han tidigare aldrig testat på.

I dag var dagen med stort D, dagen då det var dags för uppkörning. Vet inte varför men jag tyckte det var superjobbigt och samma sak kände sonens pappa. Vi behövde ju inte prestera och kanske var det just det som kändes nervöst. Vi kunde bara vänta och hoppas på det bästa, utan att vara närvarande och utan att koll...

Så här gick det som tur var!

Klar på första försöket och med en rejäl förkylning. Aldrig mer? att vi behöver lämna och hämta på fotbollsträningar eller hos kompisar som bor en bit bort. Just nu känns det riktigt skönt men antagligen kommer vi, tids nog, att sakna dessa taxiresor en smula
.

En blomma och en plånbok med plats för det avklarade körkortet (nja, inte hade den plats för sedlar och mynt - det är kort i alla dess former som gäller) inhandlades innan jag åkte hem från jobbet men väl hemma möttes jag ett tomt hus och en tom plats i carporten där bilen brukar stå....